Februari – Mode

Fina fibrer och sköna substanser

Vi lever i en ytlig värld. Att alla bryr sig om hur de ser ut är kanske inte så konstigt när vårt största organ är två kvadratmeter hud. I tusentals år har människan använts kemi för att göra sig fin – och ofta lida pin. Ögonskugga med farliga metallpigment eller vit hud med lika ohälsosam blyoxid. För att få stora pupiller användes ögondroppar med växtgiftet atropin från belladonna för att förlama iris.

Fortfarande vill vi vara vackra, men idag är produkterna vi använder väl kontrollerade – och vi lägger hisnande elva miljarder kronor på dem om året. Framför allt pysslar vi om huden med kemins hjälp. Krämer innehåller både feta ämnen som sänker friktionen och ämnen som binder fukt för att få huden att kännas mjukare. Lite extra stöd kan vi få genom att injicera hyaluronsyra som kapslar in hudcellerna och fyller ut rynkor. Det utvinns från tuppens röda kam, som får sin ståtliga spänst av ämnet.

Vi vill inte bara se bra ut, vi vill dofta gott också. En viktig del av hantverket bakom en parfym är att skapa en blandning som avdunstar i lagom takt, med några flyktiga ämnen som ger en första doft och några som stannar på huden längre. Ingredienserna har ofta fantasieggande namn som rosenolja, sandelträ, mysk och bergamott. Men allt fler doftämnen är syntetiska. Inte så konstigt när det behövs två ton rosenknoppar för att göra ett kilo rosenolja.

Kemi används inte bara för att framhäva oss – den kan också dölja våra kroppar på ett raffinerat sätt. Tvättlapparna i din garderob visar upp en imponerade bredd av olika fibrer som framställts och bearbetats med kemisk hjälp. Sinande oljekällor gör att polyester och andra plastbaserade fibrer nu kompletteras med till exempel viskos och andra mer moderna ”trätyger” som bygger på cellulosafibrer. Utan hjälp av kemi skulle modeindustrin bara ha fikonlöv att experimentera med.

Nya textiler kan dessutom få olika praktiska funktioner. Friluftskläder i teflon med mikroskopiskt små porer som stoppar regndroppar men släpper igenom vattenånga. Fibrer med nanopartiklar av kisel som gör att smutsen inte kommer åt att fästa på tyget. Ledande polymersträngar som vävs in i tyget för att få lysande gardiner eller tröjor som mäter din puls. Bara den kemiska fantasin sätter gränser!

Klicka på loggan för att se programmet Kemi nästa: Fläckar som utbildningsradion (UR) sände den 2 december 2010.

Ytterligare information

By Kemistsamfundet_KL on 15 oktober 2010

Samarbetspartners för det internationella kemiåret 2011