Oorganisk kemi

Med några få undantag tillhör de stora mängderna kolföreningar den organiska kemin. Men det finns några undantag. Det är dessa som tillhör den oorganiska kemin. Här, i den oorganiska kemin, återfinns huvuddelen av grundämnena samt även en del enkla kolföreningar som inte innehåller väte.

Bakgrund

Namnet oorganisk kemi kommer från en gammal tro inom kemin att den organiska kemin innehöll en sorts livskraft, medan den oorganiska kemin inte kunde kopplas samman med levande varelser och organismer. Idag vet man att så inte är fallet, men namnen och uppdelningen finns kvar, om än något modifierat.

Salter

Oorganisk kemiOm man studerar den oorganiska kemin så återfinns de flesta föreningarna i olika typer av salter, som består av positiva och negativa joner. Jonerna hålls samman av jonbildningar, som är en sorts elektrisk kraft. Ofta är salterna snabbt och enkelt upplösta i vatten, men inte alltid då jonerna ibland dras mycket starkt till varandra.

Det finns många olika sorters salter, exempel på dessa kan vara magnesiumklorid och natriumoxid. Gemensamt för många av denna typen av oorganiska föreningar är en hög smältpunkt. Flera salter har också en ganska låg strömledande förmåga i sin fasta form och de har relativt lätt för att kristalliseras.

Även om ett stort fokus av forskningen av oorganisk kemi ligger på olika sorters salter, så kan man även minnas att dit hör även stora studier av olika sorters glas och deras specifika egenskaper.

Studier av oorganisk kemi

Genom att det finns en så stort antal ämnen, och nya upptäcks hela tiden, så finns det många olika metoder för att undersöka oorganiska föreningar. Flera egenskaper som undersöks är just för att finna de karaktäristiska dragen hos exempelvis salter när det gäller bl.a:

  • Elektrisk ledningsförmåga, dvs hur bra kan föreningen leda ström i sina fasta form eller i olika sorters lösningar.
  • Smältpunkter, dvs vid vilket temperatur övergår ämnet från sin fasta form till sin flytande.
  • Löslighet, dvs studier av hur stor mängd av föreningen som kan lösas upp vid en viss mängd av lösningsmedlet.
  • Surhet, dvs ämnets pH.  Lösningar med låga pH-värden kallas sura, och de med höga kallas basiska. Om lösningen har pH 7 kallas den för neutral.

Metallorganiska kemin

I gränslandet mellan organisk och oorganisk kemi finns den metallorganiska kemin. Den metallorganiska kemin studerar nämligen de kemiska föreningar som uppstår mellan metaller och kol. Där kolatomer alltså utgör grundbasen för den organiska kemin, medan metallerna, liksom de flesta grundämnen, tillhör den oorganiska kemin.